Jag stod utanför min yterdörr och väntade på Cody, han skulle skjutsa mig till skolan. jag kollade på klockan, vi började om 20 minuter! vart var han ?! jag ringde hans mobil.

- Cody. sa en yrvaken röst.

- SOVER DU? skolan börjar om tjugo minuter och du låter som om du nyss vaknat ?

- FAAN. Herregud, förlåt! Kan du gå ? eller få skjuts av nån annan? jag har lite bråttom nu, jag också. hörs puss älskar dig! klick, så la han på.

Jag sprang in i huset igen.

- pappa?! skolan börjar om tjugo minuter! kan du skjutsa mig?! skrek jag från hallen.

- skulle inte du få skjuts av Cody ?

- han försov sig. snälla?!

- jag kommer. sa pappa och kom in i hallen. Madison! Ashley! kom ner och klä på er skor. ni får följa med i bilen.

dom kom skuttande ner för trappan och tog på sig skorna.

- vart ska vi ? Frågade Ashley.

- Jag ska skjutsa Taylor till skolan.

- kom nu! Vi börjar om 10 minuter! väste jag och sprang ut till bilen.

 

Jag småsprang till Spanska salen, och krockade med rektorn.

- ojoj, kära vännen! Ta det lungt. Sa hon och kollade irriterat på mig.

- förlåt, är lite sen, ses! Svarade jag snabbt och sprang iväg. dom flesta satt i klassrummet, men som tur var hade inte läraren kommit än. jag satte mig bredvid Danielle.

- Hey ! Hur är det ? Frågade hon och kramade om mig.

- jättebra. själv då ?

- sådär.. mamma och pappa bråkade igår, igen. sa hon och kollade ledset på mig.

- vännen då. jag kramade henne hårt och länge ända tills läraren kom in.

- Hola! Tyst i klassen! Idag ska vi jobba med kulturen i Spanien. Tyst sa jag! danny och Cole! Det räcker!

 

På lunchen gick jag och åt med Danielle. vi åkte hem till henne och åt flingor med mjölk.

- vad säger Cody nu då ? skulle du inte äta med han ? Frågade Danielle och satte sig vid bordet med mig.

- jo, men jag säger som det är. att du behöver mig. han fattar.

- bra. vill du göra något efter skolan ? eller har du bestämmt med Cody ?

- nejdå. det kan vi nog fixa. Sa jag och log.

Vi diskade våra tallrikar och började sakta gå mot skolan.

- Vad ska vi göra ? vara hemma hos nån och bara prata ? eller hitta på något annat ? Frågade Danielle.

- kan vi inte shoppa ? jag bjuder på allt du vill ha. pappa fick ändå sin lön igår, så jag fån nog så mycket jag vill ha.

- har du det alltid så... att du får vad du vill ?

- ända sedan mamma flyttade ut, blev pappa så. han jobbade så mycket och för att göra mig glad fick jag vad jag ville. och nu har det blivit en vana.

- åh. gillar du det...? att du får vad du vill, menar jag. Sa hon generat.

- ja, det gör jag väll.

 det blev tyst i några sekunder, som det aldrig blev mellan mig och Danielle. vi pratade om allt, hela tiden.

- villken lektion har du efter den här ? Frågade jag för att avbryta den pinsamma tystnaden.

- Idrott. du då ? vad har du ?

- Slöjd. men vi ses utanför idrottssalen när skolan är slut ! jag gav henne en varm kram och sprang iväg mot träslöjden. på vägen dit mötte jag Cody.

- Var har du varit ?! jag stod och väntade på dig i 20 minuter ? vi skulle ju äta lunch ! sa han argt.

- oj... jo, alltså... Danielle har det ganska svårt hemma just nu... och hon behövde mig... mycket.

- ska jag tro på det ?

- ja ! Du måste tro på det !  Lita på mig för en gångs skull ! sa jag med gråt i halsen.

- Taylor. jag litar på dig. förlåt. sa han och kramade mig. vi kanske kan ses efter skolan då ?

- tyvärr... har bestämmt med Danielle... vi ska shoppa. sa jag tyst.

jag väntade mig en arg röst, och ögon som högg i mig. men istället sa han

- jag förstår. smsar dig sen. han kysste mina läppar och vi sprang iväg åt olika håll.

 

Efter skolan mötte jag Danielle, precis som vi sagt. Vi kollade i alla möjliga affärer, jag  hade fått 2000 kronor av pappa, sa jag gav 500 till Danielle.

- men gumman, du behöver inte. jag har redan 500 med mig. sa hon och kollade förvånat på mig.

- men ta dom bara. jag behöver dom inte ! Sa jag och log.

vi gick in på Strange Invisible Perfumes och köpte oss varsin dyr parfym, sedan gick vi vidare till James Perse och kollade på kläder. Danielle hittade en jättesöt t-shirt som kostade 500, den köpte hon. jag hittade inget, så då gick vi in på 3 Square Café + Bakery och tog oss lite fika. vi satte oss vid ett fönster och mumsade på våra saftiga bullar.

- är det något mer du ska köpa ? frågade  Danielle nyfiket.

- hmm.. inget jag behöver direkt.. men kanske kollar efter nån snygg tröja. sa jag och log.

 

Jag kom hem med parfymen, två vita blusar, en klänning, och ett par vita klackar. Danielle gick hem till sig, och jag gick hem och pluggade. vi hade Spanska och Matte tills imorgon, så det var bara att sätta igång.

 

det knackade på dörren till mitt rum,

- kom in! Skrek jag och kollade mot dörren. pappa stod i dörröppningen.

- jo.. jag jobbar sent idag.. jag börjar klockan 19.00 och slutar inatt. klockan 00.00 tror jag... klarar du dig ? och tar du hand om tvillingarna ?

- mm.. antar att jag måste.

pappa gick fram och pussade mig i pannan.

- vet du om hur mycket jag älskar dig ? frågade han.

- jag vet inte. jag vet inte om du älskar mig. du bara jobbar hela dagarna! sa jag besviket och slet mig loss från pappas famn.

- lilla hjärtat. vad ska jag göra då ? jag älskar mitt jobb.jag har så bra där.

- men pappa ?! betyder ditt jobb mer än vad vi gör ?! väste jag.

- nej ! vad får dig att tro det ?

- du väljer jobbet före oss ! HELA TIDEN GÖR DU SÅ ! DU HAR EN FAMILJ ATT TA HANDOM ! FATTAR DU INTE DET ?

Jag sprang ut ur mitt rum, ut ur huset ända hem till Danielle. jag stod utanför hennes hus några minuter. klockan var 6... skulle jag störa mitt i middagen ? jag tröck fingret mot plingklockan. pling plong!

Jag såg Danielles mamma komma mot dörren.

- Hej Taylor ! Sa hon när hon öppnade. hon såg trött ut, mörka ringar under ögonen och inget smink.

- Hej. är Danielle hemma ? frågade jag och klev in i hallen. det var en liten, gullig hall. full med skor och jackor.

- jadå. jag ska hämta henne. Danielles mamma försvann upp på övervåningen.

- Hej ! det ser ut som om du gråtit ? Hur är det ? Sa Danielles mjuka röst och jag kramade om henne. kom, vi går upp på mitt rum. sa hon och jag följde efter upp. hon satte sig i sängen och jag bredvid.

- vill du berätta ? frågade hon efter några tysta minuter.

- jag bråkade med pappa. ganska mycket. och nu har jag så dåligt samvete. tårarna började rinna och jag kramade henne hårt.

- ajdå. vad bråkade ni om ? Gråt inte. såja såja. hon klappade mig över huvudet och torkade bort mina tårar.

- jobbet. han jobbar så mycket. han jobbar sent idag också. han är aldrig med oss.

- men han behöver ju jobba. han behöver pengarna, som alla vuxna.

- MEN HAN BEHÖVER JU INTE ÄNS PENGARNA ! HAN ÄR REDAN RIK ! Skrek jag.

- Skrik inte ! hon lungnade ber mig. det bästa är om ni bara säger förlåt till varandra. då blir det säkert bra.

- nej. nu är han ledsen. jag känner honom. han är min pappa. sa jag tyst.

- mm.. vad ska vi göra då ? det finns inget annat än att ge honom en kram, och säga att du inte menade det. fattar du ?

- men jag menade det ju!

- ja, men du får väll ljuga då. vi log mot varandra en lång stund, och sen började vi skratta. åt ingenting, bara asgarva. länge också.

- haha, du är konstig ibland. jag log mot henne och vi började skratta, igen. nä, nu måste jag gå. pappa börjar jobba om en halvtimme och jah måste vara hemma med tvillingarna.

Hon följde mig ner till hallen och vi kramdes en sista gång. sedan gick jag med tunga steg hem.

Väl hemma gav jag pappa en stor, varm kram.

- förlåt pappa. jag menade inte vad jag sa.

- det gör du ju visste. log han och kramade hårt tillbaka.

- okejdå. men jag älskar dig ändå. han släppte mig och jag gick upp till tvillingarna. Ashley satt och lekte med sitt dockskåp och Madison satt och ritade.

- Vad ritar du ? frågade jag och satte mig bredvid Madison.

- det är hemligt. det får du inte veta ! fnissade hon till svar.

- nähä.

- kan du skriva Madison sådär fint som du brukar ? frågade hennes ljusa stämma. jag tog tag i pennan och skrev Madison med snirkliga bokstäver. sedan gick jag till Ashley.

- vad leker du ? frågade jag.

- den här gubben är prinsen och den här är prinsessan. om bor i slottet. och har 100 barn fast dom är onsynliga. svarade Ashley lite smått irriterat. jag satt och kollade på ett tag medan hon lekte.

Jag mindes när jag själv var så liten. mamma och pappa brukade ta med mig utomlands och på massor andra roliga resor. så var det aldrig längre. om jag ville på en resa gav pappa mig pengar och så fick jag åka. så var det med det. jag försökte få bort tankarna, och frågade tvillingarna om dom ville ta ett dopp på stranden. det ville dom självklart, så vi satte på oss våra badkläder och badade länge i kvällsolen. klockan 9 ringde pappa och sa att tvillingarna var tvungna att sova. vi gjorde som han sa.

---

Japp, då var andra kapitlet ute. kommentera gärna vad du tyckte ! Och vad du tycker ska hända i nästa kapitel, eller vad du tyckte var dåligt eller vad jag skulle gjort bättre. Kramis! ♥